London fakta och historia
Romarna invaderade England år 43, och när de skulle gå över Themsen uppförde de en träbro nära dagens London Bridge. Bron blev snabbt en knytpunkt för trafik mellan syd och nord, och på det viset inleddes Londons utveckling.
Många byggnader uppfördes under stadens tidiga tillväxtperiod. Forum anlades vid dagens Leadenhall Market, och det första templet på St. Pauls öppnades. Staden koncentrerades norr om Themsen, på den plats där dagens Monument to the Great Fire of London står rest.
Omkring 200 blev den romerska provinsen i England uppdelad i två, och London blev huvudstad i den viktigaste delen, York i den andra.
Man byggde försvarsmurar, och styret av provinsen ändrades flera gånger. På 400-talet upphörde den romerska makten i området, och den anglosaxiska invandringen inleddes. London, som delvis låg i ruiner, styrdes av andra städer i något av de små nya kungarikena.
Omkring år 600 byggdes den första katedralen på St. Pauls. Påvens utsända skulle upprätta ett ärkebiskopssäte, men valde i stället Canterbury. London växte dock ändå, främst tack vare den goda placeringen vid Themsen, som gav ökad handel och flera nya stadsdelar. Under 842 och 851 attackerades London av vikingar, och 865 invaderade de England. Under vintern 871-872 slog sig vikingarna ner i London, och utbyggnader av försvarsverk och återupprättande av de gamla romerska murarna höll fienderna stångna.
År 911 hamnade London under kontroll av de engelska kungarna, och redan på 920-talet blev staden landets viktigaste handelsstad. År 978 gjorde kungen London till huvudstad.
Vikingarnas attacker ökade, och 1013 tvingades kungen att fly. Året efter hade de danska vikingarna herradömet över London och stora delar av England. Efter flera års kamp om makten blev vikingen Knut kung av England.
Efter de första vikingakungarna övergick tronen till en saxare, medan normanden Vilhelm Erövraren ansåg att han var rättmätig kung. Efter Vilhelms seger i slaget vid Hastings blev han kung. London blomstrade under efterföljande år, bl.a. tack vare den rätt staden fick till omkringliggande land, men man byggde också mycket nytt. Tower of London åt öster och Windsor Castle mer åt väster uppfördes båda till försvar av staden. Administrativt blev London, efter fransk förebild från 1191, försedd med civilt styre lett av en borgmästare. Ett av initiativen var att förhindra de ofta förekommande bränderna, genom att bygga brandmurar i sten. Londons politiska inflytande steg avsevärt på 1100-talet – innan hade det bara varit ett handelscentrum. Westminster Palace uppfördes och med det etablerades den politiska makten i landet.
Under 1200-talet kom många munkar till landet, och de byggde snabbt upp förmögenheter och uppförde många av de stora kyrkobyggnader man ser än idag. Londons internationella roll inleddes också. Industrierna i staden och den högt trafikerade hamnen var början.
Med huset Tudors start som regenter omkring 1500 upplevde London åter en byggboom, och särskilt byggdes många palats. År 1588 försökte den spanska armadan invadera England, men försvaret var starkt, och det bidrog till mer stabila förhållanden även i London, som fortsatte att växa.
London blev med tiden en mycket stor stad, men 1666 utbröt en stor brand i London och många kvarter gick upp i rök. Staden måste byggas upp igen.
Tack vare bl.a. segern i slaget vid Trafalgar 1805 blev England Europas ledande makt. Stadens yta utvidgades avsevärt och befolkningstalet steg från 750 000 år 1720 till 2,7 miljoner år 1851. Det var särskilt den industriella revolution som bidrog till snabb utveckling av London och England. Staden var en av de ledande i världen som centrum i brittiska imperiet. Den fick bl.a. världens första tunnelbana 1860, och 1901 hade London 6,6 miljoner invånare.
1900-talet var tuffare för staden. Bombningar under andra världskriget ödelade stora delar av staden, och imperiets dominans i världen försvagades. Många industriområden förföll, men i slutet av århundradet utvecklades staden åter både kulturellt och ekonomiskt, och det ser man tydligt i dagens London.